Start
  Bakgrund
     Kunskap
     Trovärdighet
     Perception
  Skepticism
  Rationalism
     Definition av
   "kunskap"
     a priori
  Vetenskaplig
metod
  Resonemang
     Syntes
        Begrepp
        Induktion
        Syllogism
     Analys
        Abstraktion
        Tolkning
  Tänkande
   
  Om k-teori.se
   
 
 
Kunskapsteori
☰ MENY

 

Syllogism

För att slutsatsen i ett resonemang ska bli trovärdig måste resonemanget vara logiskt korrekt och dessutom måste dess premisser vara trovärdiga.

Ett exempel på korrekt resonemang ges av syllogismen. Den skapas av två premisser som tillsammans ger en slutsats.

När premisserna anses vara trovärdiga, kan syllogismen också kallas för en demonstration.

 

Slutsatsen följer av premisserna

Liksom i varje annat korrekt resonemang följer slutsatsen i en syllogism premissernas epistemologiska status.

De två syllogismerna nedan illustrerar detta:

/premiss A1/ Varje människa är dödlig.
TILLSAMMANS MED
/premiss A2/ Sokrates är en människa.
ALLTSÅ:
/slutsats A/ Sokrates är dödlig.

/premiss B1/ Varje metall kan sväva.
TILLSAMMANS MED
/premiss B2/ Guld är en metall.
ALLTSÅ:
/slutsats B/ Guld kan sväva.

 

I den övre syllogismen utgörs premisserna av trovärdiga sannolikhetsargument.

Därför blir slutsats A mycket trovärdig och liknande resonemang används som exempel när slutsatser i logiska slutledningar hävdas bli "absolut säkerställda".

Den nedre syllogismen demonstrerar att det är premissernas trovärdighet, och inte enbart ett logiskt korrekt resonemang, som avgör slutsatsens trovärdighet.

Enligt vad vi kan varsebli är premiss B1 uppenbart osannolik och slutsats B, som följer logiskt av premisserna, blir därför också osannolik.

Filosofer har hävdat att premissers epistemologiska status skulle vara "definitioner", "axiom", "a priori", "transcendentalt kända", "givna", "absolut säkerställda", och så vidare.

Slutsatser i syllogismer skulle därför bli "absolut säkerställda" och skulle inte, kunde inte, eller behövde inte granskas. Detta är felaktigt vilket diskuteras nedan under "Syllogism ger sannolikhetsargument"

 
 

Syllogism innebär syntes

En korrekt syllogism innebär en syntes av två premisser vilket inte är en traditionell uppfattning. Därför används åter den klassiska syllogismen om Sokrates som illustration:

/premiss1/ Varje människa är dödlig.
TILLSAMMANS MED
/premiss2/ Sokrates är en människa.
ALLTSÅ:
/slutsats/ Sokrates är dödlig.

Vi kan skapa slutsatsen "Sokrates är dödlig" eftersom premiss1 och premiss2 båda innehåller termen "människa". Vi skapar en syntes mellan de två premisserna genom likhet mellan begrepp.

Premisserna i syllogismen innebär analyser och även slutsatsen innebär en nybildad analys. Men själva syllogismen utgör en syntes. En omskrivning av syllogismen förtydligar detta:

Sokrates ingår i begreppet människa.
TILLSAMMANS MED
Människa ingår i begreppet dödlig.
ALLTSÅ:
Sokrates ingår i begreppet dödlig.

Analyserna blir tydliga och syntesen, eller ihopsättningen, av de två premisserna skapas genom likhet; båda innehåller begreppet människa. "Sokrates ingår i begreppet människa som ingår i begreppet dödlig".

 

 

 

 

Syllogism ger sannolikhetsargument

Nedan diskuteras att premisserna i varje syllogism innebär sannolikhetsargument.

/premiss1/ Varje människa är dödlig.
TILLSAMMANS MED
/premiss2/ Sokrates är en människa,
ALLTSÅ:
/slutsats/ Sokrates är dödlig.

 

Premiss 1 "Varje människa är dödlig"

Premissen har ytterst skapats som genom induktion av perceptioner liknande "Anna var en människa och Anna hade egenskapen dödlig", "Bertil var en människa och Bertil hade egenskapen dödlig", "Carl var en människa och Carl hade egenskapen dödlig" o.s.v. Premissen är alltså ett sannolikhetsargument.

Eftersom perceptionerna är många och inget undantag hittills har trovärdigt observerats är premiss 1 ett mycket trovärdigt sannolikhetsargument och har felaktigt hävdats vara "absolut säkerställt"

 

Premiss2 "Sokrates är en människa"

Vårt begrepp "människa" har ytterst syntetiserats från perceptioner av flera företeelser som vi lärt oss kallas "människa". De kan ha olika färg och form, men eftersom ingen annan företeelse är närliggande blir vårt begrepp "människa" mycket tydligt.

Den företeelse som kallades Sokrates kunde genom perception visas ha många egenskaper som många människor hade. Sokrates ingår därför i begreppet "människa". Det är därför trovärdigt att Sokrates "är en människa" och inte exempelvis "är en häst".

Det är allmänt accepterat att perception endast kan ge sannolikhetsargument.

Sannolikhetsargument

Eftersom premisserna innebär sannolikhetsargument blir också syntesen av dem, alltså slutsatsen, ett sannolikhetsargument.

 
 
 
2021-11-18