Start  
Bakgrund
   Kunskap
   Trovärdighet
   Perception
Skepticism
Rationalism
   Definition av
   "kunskap"
   a priori
Vetenskaplig
metodik
Resonemang
   Syntes
      Begrepp
      Induktion
      Syllogism
   Analys
      Abstraktion
      Tolkning
Tänkande
 
Om k-teori.se
 
 

 

Kunskapsteori
☰ MENY

 

Syntes

 
 

Mental syntes /sammankoppling, gruppering, komposition, konstruktion/ innebär att två eller fler närliggande (se nedan) premisser upplevs som att de hör samman; vi noterar att de på något sätt är korrelerade.

Vi skapar då en syntes, ett mentalt samband, baserat på premisserna. Beroende på hur de upplevs vara närliggande blir resultatet av syntesen en slutsats eller ett begrepp. Vi kan också uppleva andra resultat av syntesen som imitation, förvåning, glädje och så vidare.

 

Som vid alla resonemang skapas syntesens premisser ytterst genom perception, minnen av perception eller genom resultat av tidigare resonemang.

Till exempel kan ett visst storleksintervall, en nästan rund form, speciell smak och konsistens, vissa färger och ett speciellt växtsätt syntetiseras till begreppet "äpple".

 

Ökad trovärdighet

 

En syntes kopplar ihop flera premisser och blir därför mer trovärdig än varje enskild premiss:

Inget är så lika som ägg, men ändå förväntar sig ingen efter sitt första ägg någonsin, samma smak och njutning i alla på grund av denna likhet. Det är först efter en lång rad enhetliga exempel med samma resultat som vi når en fast tillit och trygghet om den aktuella händelsen.

Hume 1777 - Undersökning / Enquiry, ESB 31, s.36.
 

Trovärdigheten ökar alltså vid syntes, och eftersom de yttersta premisserna alltid innebär sannolikhetsargument blir också resonemangets slutats alltid ett sådant.

 

Hur utför hjärnan syntes?

 

Hjärnan klarar uppenbarligen utan ansträngning av konsten att syntetisera mellan närliggande (se nedan) premisser, alltså mellan närliggande perceptioner, minnen av perceptioner och slutsatser från resonemang.

Till exempel när två företeelser varseblivs samtidigt [Stein] märker vi att hjärnan skapar en koppling eller associationsbana mellan dem. Kopplingen blir starkare, eller tydligare, om det finns en liknande koppling baserad på tidigare erfarenhet.

När två företeelser inte varseblivs samtidigt, men av hjärnan ändå bedöms som närliggande, är det rimligt att representationen av den tidigare företeelsen hittas i minnet (vilket på denna webbplats betecknas med termen analys), följt av att en koppling skapas på ett sätt som liknar den för två samtidiga företeelser.

 

Resultatet av upprepade sådana processer är ett nätverk av perceptioner och begrepp som illustreras i bilden nedan. Den visar egentligen ett socialt nätverk [Grudz], men får här representera en mycket liten hjärna baserad på drygt 100 perceptioner (grön) och c:a 250 begrepp (röd).

Perceptioner kopplas samman till begrepp, som i sin tur kan användas för att skapa mer sammansatta begrepp.

I bilden antyds också det faktum att alla våra begrepp kan ses som direkt eller indirekt sammankopplade.

 
Perceptioner (grön) och begrepp (röd).
 
 

Aktivering / Inhibering

Att hjärnan är så sammankopplad kan skapa problem som också kan ses i andra återkopplade nätverk. Aktivering av en koppling aktiverar andra kopplingar som kan aktivera den ursprungliga. Hjärnan skulle kollapsa in i kaos som liknar ett epileptiskt anfall.

Detta hindras /inhiberas/ av specifika eller mer allmänna processer , t.ex. genom utsöndring av inhiberande neurotransmittorer.

 

Jag antar att olika grad av inhibering kan märkas vid skillnader i fokusering mellan individer. Vissa kan följa ett resonemang i ett fåtal steg, vissa i flera steg och vissa kan förlora sig i högtflygande associationsbanor när ett resonemang ska genomföras.

 

Närliggande: Likhet, Kontrast, Närhet

 

Vad innebär då närliggande? Diskussionen nedan innebär ett komplement till moderna åsikter om begrepp:

Aristoteles ansåg att en syntes, det vill säga upplevelsen av en sammankoppling, skapas av likhet, kontrast och/eller närhet. Inga bättre förslag har framförts sedan dess [t.ex. Mill].

... having started in thought from the present or some other, and from something either similar, or contrary, to what we seek, or else from that which is contiguous with it.

Aristoteles - On Memory, §2, 451b17
 

Aristoteles termer är kraftigt abstraherade och inkluderar en stor mängd underbegrepp. "Likhet" kan till exempel vara utseendemässig eller uttalsmässig, och "närhet" kan till exempel vara närhet i tid, rum eller i en känd text.

 

Den engelska termen "contrary" innebär "motsats", men Aristoteles menade förmodligen något mer generellt.

Termerna "särskiljbarhet", "ojämförbarhet" eller "kontrast" beskriver förmodligen bättre vad Aristoteles menade att uttrycka.

Jag använder därför termen"kontrast"

 

David Hume hävdade att likhet, närhet eller "orsak och verkan" skapar upplevelsen av en sammankoppling [Hume1]. Men han hävdade också att sambandet mellan "orsak och verkan" skapades genom likhet [Hume2].

När vi varseblir en företeelse associerar vi snabbare till en närliggande företeelse än till en som inte är närliggande. Den här effekten kallas priming inom psykologin [Meyer, Maljkovic, Mayr, Kristjánsson].

 

Exempel på närliggande premisser

 

Syntes genom likhet - Taxonomi

Syntes på grund av likhet ses t.ex. vid biologisk begreppsbildning /gruppering, systematik, upprättande av taxonomier/. En fråga är vilka begrepp som ska användas vid begreppsbildning.

Omkring år 1753 grupperade Carl von Linné växter baserat på likheter i ståndare och pistiller. Han drog bland annat slutsatsen att potatis och tomat var nära relaterade.

Men enligt gruppering baserat på andra egenskaper som utseende, växtsätt och uppbyggnad, verkade Linnés slutsats vara osannolik och den har diskuterats flitigt genom åren.

Först genom analys av växternas DNA [Spooner] har Linnés slutsats fastslagits på ett mycket trovärdigt sätt.

 

Syntes genom närhet i tid - multimodal perception

Trovärdigheten för en händelse upplevs som mycket hög när hjärnan samtidigt skapar flera olika perceptioner av den, som när flera sinnen stimuleras samtidigt av olika stimuli (multimodal stimulans).

När jag ser ett äpple i min hand, känner det med handen, känner dess lukt och smakar på det, blir jag starkt övertygad om att äpplet verkligen existerar. Något av sinnena kan ha begått ett misstag men sannolikheten för att flera sinnen samtidigt gör det är mycket låg.

 
 

Upplevelse av "jaget"

Vår tillit till multimodal stimulans är så stark att vi lätt kan bli förledda av konstlade korrelationer, alltså när två eller flera sinnen samtidigt luras att rapportera något felaktigt till hjärnan.

Ett exempel är "rubber hand illusion" [Botvinick] där ögonen rapporterar att en synlig gummihand stryks och den verkliga men dolda handen rapporterar att den samtidigt känner strykningar.

Ett ännu mer fascinerande exempel, med religiösa och filosofiska implikationer, visar hur lätt det är att förflytta upplevelsen av "jaget" till ett externt föremål [Ehrsson] med hjälp av falska korrelerade perceptioner.

 

Exemplen visar tydligt att upplevelsen av kroppen bygger på multimodal perception som normalt är mycket trovärdig.

 

Syntes genom likhet - Induktion

Vid kritik av vetenskaplig metodik påstås osäkerhet vid induktion ofta vara ett viktigt problem. Detta diskuteras därför separat på sidan Induktion.

 
 

Syntes genom närhet i tid och rum - Kausalt samband

Kausalt samband, alltså samband mellan "orsak och verkan /resultat/", eller "påverkande och påverkad", innebär en syntes mellan (vanligen) två premisser, där den ena upplevs som orsaken och den andra som resultatet.

David Hume diskuterade på ett lättförståeligt sätt att kausala samband existerar och är viktiga, att vi får kunskap om en sorts relation genom induktion (som han kallade "vana") som ytterst grundas på perception [Hume3], och att relationen "orsak och verkan" alltså inte är "absolut säkerställd".

 

Flera filosofer hävdar att Hume uttryckte att kausala samband inte existerar, vilket ger ett exempel på att de kan uttala åsikter utan empiriskt underlag.

Det är än mer anmärkningsvärt när en framstående rationalistisk filosof, Immanuel Kant, har uttryckt sig i frågan:

The discussion (av Hume om kausalitet) was only about the origin of this concept, not about its indispensability in use

Kant 1783 - Prolegomena 4:259.
 
 
Referenser
Aristoteles - On Memory, §2, 451b17.
Botvinick & Cohen - Rubber hands "feel" touch that eyes see, Nature 391 (1998) 756.
Ehrsson - The Experimental Induction of Out-of-Body Experiences, Science 317 (2007) 1048.
Grudz A & Haythornthwaite C - Enabling Community Through Social Media, J Med Internet Res 2013;15(10):e248.
Hume1 1777 - Undersökning / Enquiry, ESB 19, s.24.
Hume2 1777 - Undersökning / Enquiry, ESB 31, s.36.
Hume3 1777 - Undersökning / Enquiry, ESB 22-25, s.26-30.
Kristjánsson & Campana 2010 - Where perception meets memory: A review of repetition priming in visual search tasks, Attention, Perception, & Psychophysics 72 s.5-18.
Maljkovic & Nakayama 1994 - Priming of pop-out: I. Role of features, Memory & Cognition 22, s.657-672.
Mayr & Buchner 2007 - Negative Priming as a Memory Phenomenon, J Psychology 215, s.35–51.
Meyer & Schvaneveldt 1971 - Facilitation in Recognizing Pairs Of Words: Evidence of a Dependence Between Retrieval Operations, J Experimental Psychology 90, s.227-234.
Mill, James 1878 - Analysis 2Ed (Longmans) vol.1, s.269.
Spooner et al. 1993 - Chloroplast DNA Evidence for the Interrelationships of Tomatoes, Potatoes, and Pepinos (Solanaceae), Am. J Botany 80, s.676-688.
Stein & Stanford 2008 - Multisensory integration: current issues from the perspective of the single neuron, Nature reviews Neuroscience, 9 s.255-266.
 
 
2021-11-18